Göteborg!

Då har schlagercirkusen kommit till rätt sida av landet. Bara det att den tredje delfinalen är i Göteborg gör att det känns lite roligare, lite festligare, lite större. Lite mer hemma. Och så bjuds det ju på ett spännande startfält med bland andra Darin, Alcazar och Getty Domein.
Lars Arne står inte i köket i kväll. Inte i vårt i alla fall. Kanske står han i sina föräldrars kök. Han befinner sig nämligen ca nio timmars bilväg från mig och Selma; i Molde.
Så i kväll har jag ingen att klaga, hurra och utbrista "vinnarkänsla" till (tydligen ett uttryck jag bevandrar mig med relativt frekvent under melodifestivalen, enligt Lars Arne).
Men jag hänger inte läpp - och jag är ju inte helt ensam; Selma är ju hemma även om hon vid den här tiden sover gott och inte har upptäckt det fantastiska med schlagercirkusen än. Jag är lika peppad som vanligt. Bullarna, som jag har bakat och ätit alldeles för många av, ligger som fettfadd i magen, och jag hinner se Anja misslyckas i super G, innan jag lagom slår över till cirkusstart.

Kvällens delfinal hinner knappt börja förrän Meltzer börjar snubbla på orden när hon ska skämta till det om Manboys duschsång i förra veckans delfinal. Jag skäms å hennes vägnar och jag funderar på vad som är hennes problem; det känns så krystat och hon känns inte närvarande. Och så slår det mig - hon gör det Stora Felet. The big no no. Hon spelar programledare. Hon är inte programledare. Alls. Över huvudtaget. Hon spelar en roll. Hon är skådis, och även nu spelar hon en roll. Och det funkar inte. Det gör det aldrig.

Måns är bara ung. Han löser manusen bättre och kämpar på. Det enda han saknar är livserfarenhet, pondus. Så han får fortsätta att kämpa och under förutsättningarna kommer han att göra det godkänt. Men tänk om han varit tio, femton år äldre. Gisses Måns, så bra du hade varit då...
Ok, nu när detta är löst kan jag koncentera mig på låtarna.

Förväntningarna är höga på Alcazar, och jag är orolig att de inte kommer infrias. Men det gör de. Det är disco till hundra procent, och hade Lars Arne varit hemma hade jag tvingat upp honom för lite rumpskakning. Det svänger och jag gillar det. Bra start på kvällen.

Sen är det Johannes Bah Kuhnkes tur. Jag är mest nyfiken på vem Alice Bahs man egentligen är. Han ska visst vara en relativt känd skådis, men jag har missat honom. Vet mycket mer om hans fru. När han sjunger funderar jag mest på hur han och Alice har det hemma och vad de pratar om vid middagsbordet. Låten går mig lite förbi, men hade han varit super, så hade jag nog lagt märke till det.

Elin Lanto har jag inte höga förväntningar på. Vet egentligen inte varför. Det är bara en känsla (ingen vinnarkänsla alltså...). Jag kan bara tänka på den ultra-amerikanska tv-showen The doctors. (För er som har missat detta fenomen så är det en tv-show med fyra läkare som pratar om olika sjukdomar och skönhetsoperationer.) I introt sjunger någon "Doctor doctor, give me an answer". Komiskt lik Elins refreng...

Sen visar det sig att nästa bidrag bland andra är skriven av Kenneth Gärdestad. Mannen som skrev Satellit, som brodern Ted tävlade med 1979. Historiens bästa schlagerlåt! Jag har inte ord nog för att beskriva vad jag känner för Ted Gärdestads musik, som Kenneth är en del av. Jag fullkomligt älskar texterna och melodierna. Och när jag hör Erik Linder sjunga Hur kan jag tro på kärlek, så hör jag Ted röst. Tänk om Ted hade sjungit den... Men det är det inte, och låten kommer inte att göra något avtryck. Jag får en klump i halsen, jag saknar Ted...

Getty kan jag känna lite medlidande med. Det är naturligtvis ett bidrag som är med för att bredda utbudet, för att alla ska få sin smak tillfredsställd, för att alla ska kunna se melodifestivalen, och för att spektaklet dessutom ska vara politiskt korrekt. Jag gillar i och för sig låten, men förstår att den inte har en chans. Det förstår nog han också, men nu har han något att berätta för barnbarnen.

Sen kommer schampooreklamen. Alla sjuttiotalister eller äldre hade någongång en Timoteischampooflaska i duschen. På framsidan var det en bild på en söt tjej med rågblont långt skandinaviskt hår. Jag känner lukten av det. De här tjejerna skulle kunna göra reklam för schampoot, med sina blonda nytvättade hår, rosiga kinder, friska blick och nordiska framtoning med dragspel (hörde man det?), fiol och mandolin. Tror inte de har en chans, men fel hade jag. Jättefel. Jätte. Årets första riktiga skräll.

Förväntningarna på Darin är skyhöga. Och in kommer en man. Darin har blivit vuxen och det klär honom väldigt väl. Låten sitter som en smäck och den funkar internationellt. Kul. Satsar min suddgummisamling på att denna går hela vägen.

Rocktjejerna gillar jag på en gång. Tjejen som sjunger slår schampootjejerna och Elin Lanto så de ska skämmas. Refrengen sätter sig. Detta är kvällens favorit för mig. Helt oväntat. Tippar dem till finalen, men att få en andra chans är inte dåligt det heller.

Måste få avsluta med att kommentera Hotet. Det enda inslag som känns rätt. De andra känns som utfyllnad för att begränsa romrussinens direktframträdanden till minimalt (kinesisk reklam och intro till Sex and the city känns väldigt, VÄLDIGT krystat och mal placé). Dolph är sjukt rolig och roligast av allt är hans ståmoped. Parodin på Björn Ranelid är redan klassisk. Ser fram emot fortsättningen.

Nästa helg får jag se delfinal fyra med mina lika schlagertokiga systrar. DET längtar jag till.

Varsågoda...

... en skrytbild på sitt-tjejen, som dessutom kan vinka. Men så har man också blivit sju månader.

Semlor

När vi kom hem från museet gjorde jag svenska semlor. Vi åt tills vi skämdes. Sen åt vi lite till.

Museibesök

I lördags var vi på Naturhistoriska museet. Selma var mycket fascinerad av utställningen om Darwin.

Solsken i blick

Framtida skidstjärna?

Delfinal nr två

Ikväll är det som att sitta på en annan planet, än den vi huserade på för exakt en vecka sedan. Ingen konkurrerande schlagerfinal på nrk, så luften är behaglig och axlarna nersjunkna. Och middagen står inte på bordet. Efter semlefrosseri (mina svenska hemlagade) tidigare på dagen, så är vi inte direkt hungriga. Så LA står i köket och gör pizza till lite senare. Jag sitter alltså helt själv i soffan med ett glas vin, en skål med kalamata och pinnen (Lars Arnes namn på fjärren) i handen - naturligtvis inte för att byta kanal, utan för att höja och sänka beroende på kvaliteten på låtarna. Det enda som är sig likt är att vår egen lilla semla ligger och sover som en baby.

Jag noterar på en gång att utan Dolph så har festivalen tappat sin stjärnglans, glamouren; fjäderboan runt halsen. Kvar står två skuggor, två ensamma romrussin i Aladdinasken. De kämpar ju på så gott de kan stackarna, men för mig blir allt lite skoltv. Toalettsketcher brukar generellt vara lite skoltvvarning, och detta känns dessutom snabbt ihopkastat. Men två gånger skrattar jag till lite. Lite. Första gången när kameran zoomar in Meltzer aka Perellis höga hårfäste. Andra gången åt Anja Pärsons typiska solbränna. Mitt i prick. Eller mitt i blink, som det heter här i Norge. Annars kan Meltzer bättre när det kommer till parodier.

Manusen är inte knivskarpa, och romrussinen har svårigheter att komma sig igenom dem på ett okonstlat och avslappnat sätt. Det blir bara jobbigt att se. Ser att de försöker och själva inser att det inte riktigt går. "Kan inte Dolphan komma tillbaka och hugga lite mer is?"

Kvällens startfält är relativt lätttippat. När Manboy entrar scenen får jag direkt en vinnarkänsla. Han har det. Och jag tänker på två tjejer i Halmstad som kollar nu och jag vet med all säkerhet att i alla fall en av dem står och dansar med, och nu fått en ny favorit. Avslutningen i vattenfallet är grym. En pojkspoling som kommer få många många småtjejer att skrika sig hesa på sommarens Rixturné.

Andra generationen och Dogge är precis så som man tror att det ska vara. Ett bidrag som aldrig har en chans. Men jag gillar Dogge, så jag diggar med lite för att vara snäll.

Halmstadtjejen glömmer jag så fort jag har hört låten. Tråkiga kläder, tråkig framtoning och en slätstruken låt. Synd. Hon var ju ändå från Halmstad...

Mist och Highlights. Jag har aldrig förstått riktigt hur de kom med. Någon webbröstning? Lite schlagerfeeling i refrängen, och i om med att man då antagligen har kunnat höra låten på webben ett tag, så är jag rätt säker på att den får åka gräddfil till finalen. Så fel jag har.

Då och då kommer Lars Arne in med mjöl i ansiktet och diverse ingredienser i handen och ställer frågor som; Vem är det? och går ut igen. Inte så engagerad. Och jag kan ju knappt släppa blicken från tv:n, så jag är lika glad för det. Att han går ut till sin gigantiska hög av riven ost.

När Pauline visas i bild vaknar jag till och hoppets ljus tänds i ögonen som inte kan se sig mätta på de läckra kläderna, coola numret och den fantastiska rösten. En sån där svart röst som vi vita tjejer aldrig kan få hur mycket vi än övar och härmar. Heja! Sucker for love sätter sig som ett mantra i huvudet.

Andreas Johnson låter precis som man förväntar sig. Och jag gillar det. Hans röst är speciell; lite sexig på något vis. Och Bobby "jag har skrivit tusentals schlagerbidrag - som kommit med (=37 st)" Ljunggren är ju kompositör, så att det ska gå hem i stugorna tvivlar jag inte en sekund på. Han kan sin sak Bobby.

Kalle och Orsa spelmän har spelat i Jakobs stege. Bara därför är man fasiken värd att gå vidare. Det är stort. Låten är inte så speciell, men Kalle M lite söt där han står. Trodde dock inte de skulle gå vidare. En lite kul felgissning.

Att se Hannas banderoller ute i folkhavet är lite absurt. Hon heter dessutom Lindblad, som jag också hade hetat om jag gift mig med min pojkvän jag hade i åttan. Jag älskar hennes show, det är tufft och sticker ut. Ja, det är show. Hon är verkligen värd i alla fall en andra chans.

Pizzan har kommit på bordet och jag ger Lars Arne en liten brief. Han mmm:ar mest lite artigt. Vi ser pausunderhållningen, och jag lägger sakta ner gaffeln när de duktiga tjejerna tar ton. Den norska motsvarigheten med en kör bestående av utvecklingstörda, Dissimilis, är väldigt känd och omtyckt här i Norge och denna svenska grupp är värd samma erkännande. Men är man med i Melodifestivalen så har man ju faktiskt kommit ett stycke... Men?! Jag ställer mig upp. Är det Måns som kommer strosande ut på scenen och tar uppmärksamheten från dem?? Jag landar hårt i soffan.

Nä, programledarna har inte gjort mycket rätt ikväll. Tur att de inte tävlar. Nästa lördag får vi ju se Alcazar igen. Det ser jag fram emot. Nästan lika mycket som att se om Måns och Kristin ska gradera upp sig till var sin körsbärslikör.

Fisken

Då var det dags för ett besök till Hundsundbadet igen. Denna gång var Selma med på ett helt nytt sätt. Precis som om hon för första gången förstod var hon var. Hon började gråta så fort vi kommit ner i vattnet och var väldigt skeptisk. Det enda som hjälpte var att sitta klistrad till mamma eller pappa. Men sakta men säkert vande hon sig, och efter en stund var det riktigt kul. Det gjorde inte ens något att hon fick vatten i ansiktet. Men denna gång avstod vi från att doppa henne helt under vattnet...

Måste ju visa att vi har en kamera som tål vatten. Passar ju bra nu när vi ska åka till Bali.

Jorå, det var ju riktigt kul med vattnet till slut.

Selma sitter och leker

Schlager!

Ja, nu har schlagercirkusen dragit igång. Så här såg det ut hemma hos oss i lördags - enligt Hanna.

Ok, det är Sverige mot Norge. Melodifestivaltok mot ljummet grand prix-intresse. Det är Hanna mot Lars Arne. Svt mot nrk. Premiären för första svenska delfinalen mot norska finalen. Lördagskycklingen är serverad, vinet väntar i glasen, Selma sover i sovrummet, volymen höjs tills vi skäms.

Dolph flörtar mot kamerorna. Norska programledare i bunad (norsk nationaldräkt - NATIONALDRÄKT).

Örnsköldsvik är pyttelitet, men känns som Madison square garden tack vare proffsigt arrangemang och dödligt dukig prodution. Norges största arena, Spektrum, är större, mycket större (det är ju dock final), men känns inte så spektakulär som den skulle kunna göra i tv.

Nu börjar det. Missar Jennys nummer för att Lars Arne tvunget ska se en fjortis i luvjacka sjunga Yes Man om och om igen. Ok, Jennys låt kanske inte hamnar på amerikanska singellistan, men det är show att se en tjej med fem kilo tung dräkt smyckad med 300 halsband och med en metallarm för att fullborda härligheten. (Lars Arne röstade på Yes Man.) Efter att ha missat hela Silvers låt och höga panikskrik från mig blev vi båda nitiska på att vi ska se ALLA låtar. Alltså inga hela låtar utan alla upphackade. Inget mer krig. Vi zappar som galningar. Norges alla finalbidrag går mig förbi. För det första vet jag inte vem en enda är, och så sitter jag bara och otåligt väntar på att vi ska slå över till Dolph och hans show. Trots ett ihärdigt tryckande på fjärren, så hinner vi bua, skratta, spotta och hylla alla bidrag. För det är just det som är själva poängen med schlagercirkusen. Att tycka. Att tycka så det rinner i munngiporna.

Norge bjuder på skrikande svartrock (ja, de gick tydligen till final), en pretto slickad musikalkille, en ekonomiassistent, som kommit direkt från jobbet, blonderad tuggummipoptjeja, ett boyband och naturligtvis Maria Haukaas Storeng. Och så några till som jag redan glömt. Ja, Yes Man också.

Kan inte påstå att svenska premiärdelfinalen bjuder på bättre tävlanden akkurat. Men man vet ju vilka de är i alla fall. Salem var jag redan kär i, så han behöver bara sätta sig bakom flygeln för att jag ska lyfta telefonen. Musikalanders, Hemskfrispråkarn och Idola med den hiskeliga frisyren hamnar längst ner på listan. Precis över hamnar öststatswannaben (tror ju motvilligt att vi kommer långt med en sån låt i stora finalen). Jessika sjunger bra, men det är tråååkigt att stå blickstilla i en helsides lång svart utstyrsel och sjunga ballad. Sångaren (spelade resten av bandet förutom keyboardisten?) i Pain of Salvation är strålande. Men jag väntade hela tiden på att refrängen skulle dra igång och bandet börja spela. Och så Salem. Funderar starkt på att flytta tillbaka till Stockholm och leka cougar life... Han är helt klart i en liga för sig. Melodin sätter sig på en gång och han har en utstrålning som får en att torka sig på hakan. Just det Jenny Silver. Hörde ju aldrig den låten.

Pausunderhållnigen. Där kämpar Dolph mycket tappert mot norsk schlagersaga. Och man kan gissa att Dolph bankade Norges pausunderhållning till en blöt fläck. Men näh. Ingrid Bjørnov får mig att tappa andan. Även om jag inte är så bevandrad i norsk schlagerhistoria kan jag inte sluta titta. Hon sjunger en berättelse där de flesta norska schlagerhitsen är med. Med skickliga dansare och en otrolig inlevelse från alla på scen, fångas vi och vill inte att det ska ta slut.

Att Ola går direkt till final är ett skämt. Har man en sån frilla har man inte lov. Salem var så självklar att det inte ens var spännande. Hur den norska finalen slutade? Prettoslickfrillan, Didrik Solli-Tangen, vann (ledsen Norge - det blir inte topp tio i år, kanske inte ens topp 20). Yes Man kom femma.

Vem som vann landskampen enligt oss? Låtarna 1-0 till Sverige, hånfaktorn 1-1, produktionen 2-1, pausunderhållningen 2-2, vinnaren/na 3-2, programledarna 4-2. Vinsten till Sverige, men det skulle bara fattas. Svenskarna är väldigt mycket mer upptagna av hela cirkusen.

Nästa lördag är jag glad att vi slipper zappa oss sönder och samman. Vi kan i lugn och ro sitta och håna oss igenom alla svenska bidrag. Längtar.

Barnkalas och sittshow

I söndags var Selma på sitt första barnkalas. Det var Emil som fyllde ett år. Där var många barn runt ettårsåldern, och ljudvolymen och stojet därefter. Det bjöds på korv med bröd och en massa tårta, kakor och godis. Mitt i alltihopa chockade Selma mig genom att sitta helt själv och leka. Länge. Men har man en kompis som fyller ett år, så måste man ju visa vad man går för.

Vinter hemma

Trots att det är besvärligt att ta sig fram med barnvagnen med all snö, så blir det många promenader/trilleturer runt om hemmavid. Här är en bild nere från stranden. Om tre månader kanske vi tar första doppet där.

Bonusbilder från Molde

Har nu skickat över alla bilder från mobilen till datorn. Så här kommer lite fler bilder från Moldeturen i julas.

Tolvslaget på nyårsafton.

Lars Arne på Tusten där vi åkte en hel del.

Solnedgång utanför Odd och Annlaugs hus.

Tur på fjället. Selma var hemma hos farmor och farfar.