Tjejtjej

En tjej som pyntat sig själv.

Sander fyller månad

Den 27 mars fyllde Sander hela fem månader. Han har nu hittat sina fötter som han gärna leker med...

... och för långa samtal med elefanten.

Så här glad var han på sin 5-månadersdag.

Selma leker med dockor

Sander Carl Arne

3 mars 2012

Då tillhör Sander också den Norske kirke. Han skötte sig ypperligt. Faddrar är tante Cecilie och mostrarna Emma och Amalia.

Prästen Knut Pedersen var väldigt bra och det blev en fin ceremoni.

Besteföräldrar

Efter kyrkan blev det mat och kaffe. Tårtan var min första egengjorda prinsesstårta (marsipankake).

Också cake popsen var hemmasnickrade.

Selma var skeptisk till kaka på pinne.

Konstigt med blå choklad.

Både den norska och svenska flaggan var förstås hissad dagen till ära.

Efter en lång dag somnade huvudpersonen på farfars axel.

Tupplur i gymmet

Precis som Selma gjorde, så tar Sander sig en tupplur mitt i leken ibland.

Avbruten skidtur

Selma avslutade vintersäsongen med en rejäl vurpa med slalomskidorna i barnbacken. Så rejäl att hon bröt smalbenet. Men som ni vet så är hon en tuff tjej (eller som fröken på dagis sa: "var det någon på avdelningen som skulle bryta benet så var det Selma").

Naturligtvis måste gipset dekoreras, så här pryder pappa och Selma gipset med diverse konst.

Denna bild är tagen av moster Amalia.

De första dagarna rörde Selma sig inte så mycket, men nu efter fyra veckor så flyger hon fram nästan som vanligt. Läkarna sa att hon får göra precis vad hon vill för ungar de känner var gränsen går (till skillnad från vuxna som inte är lika duktiga på att lyssna på sin kropp).

Och på fredag åker gipset av. I present för att hon är världens tappraste och tuffaste lilla tjej ska hon få en ny säng - en säng för stora barn!

Glidare

Sander har blivit så stor att han ibland protesterar när han ligger i vagnen. Då får han sitta upp och glida runt och spana på folk.

Vinterlek

Vintern har väl varit sådär i år, men vi har försökt utnyttja de fina dagar som varit. Här grillar vi med vänner. Och busar i snön förstås.

Dagiskanin

I mitten av februari skickade vi en liten kanin till dagis. Eller "mina" som Selma säger.

Hej igen!

Nu har det gått så där länge igen mellan blogginläggen. Får skylla på dygnet, som bara har 24 timmar och att det har hänt en hel del som har tagit fokus från bloggandet. Och som vanligt tar vi det ifrån där vi slutade sist.

Bilden på Selmas långa flätor får symbolisera den långa tiden.