Invigning i parken

Parken där vi bor heter Nansenparken, och i söndags invigdes Nansenstatyn med pompa och ståt.

Nansen var, bland mycket annat, upptäcktsresande och första mannen på nordpolen. På invigningen fanns det en utställning och Selma blev helt mållös av den uppstoppade "varga". Hon är väldigt fascinerad av vargar (de finns ju i många sagor, och de ska alltid äta upp någon), och detta var första gången hon såg en i verkligheten. Huga.

Kommunordföranden höll tal.

Sen var vi tvungna att få bort lite spring i benen och lämnade talen och cyklade till lekparken istället. Selma är inte höjdrädd direkt...

I Nansenparken ligger också Selmas dagis (byggnaden bakom).

Kaptein Sabeltann bor hos oss.

Av en kökshandduk kan man förvandlas till Kaptein Sabeltann. Selma kan nästan hela texten och varje kväll ser pappa och hon på musikvideon.

Mys med Selma

Selma har fått mina gamla pärlhalsband i äkta plast.

Ibland är det mysigt att prata och gosa lite med lillebror i magen.

Selma har fått eget rum!

Först var Selmas rum soptipp för gammal inredning.

Sen blev det verktygs- och förrådsrum.

I mitten av September var det dags. Här har Lars Arne satt upp nya väggar och spacklat.

Här har han putsat allt.

Jag målade elementet och fönstret, Lars Arne målade taket, la golvet och satte upp lister och så hjälptes vi åt med väggarna. Det blev ljusgröna kullar med vaniljgul himmel och vita moln. Den gröna mattan på golvet blev gräs. Ev. kommer det upp lite djur på väggarna också.

Alla barnrum med självaktning måste ha en tunnel. (Enligt Lars Arne...)

Lars Arne rev också ut de gamla garderoberna och byggde om allt. Jag målade det vitt. Nu är den fylld med kläder där uppe och leksaker där nere. Tanken är att det ska upp skjutdörrar så småningom.

Klart Selma skulle ha eget bord. Där kan hon sitta länge och pyssla.

Den sjunde oktober sov hon första natten i egna rummet. Det var en stor milstolpe i våra liv. Framför allt för hennes föräldrar, som helt klart hade mer seperationsångest än Selma själv. Hon sover så gott där inne och älskar att ha ett alldeles eget kryp-in.

Kökssoffa

Vi har länge letat efter en liten kökssoffa, men inte hittat den perfekta. Fast när vi var på Hultet och hälsade på Nils, Amalia och Tobias hittade vi den uppe på rännet (höskullen på ladugården/låven)! Täckt med damm och halm tog vi med den upp till oss. Bänken har stått i köket till min farmor och farfar (som bodde på Hultet). Väldigt kul att få möjligheten att använda den!

Jag förvandlade den med lite vit färg och ett nytt tyg.

Nu är det bara ett litet bord som saknas.

Fem månader tidigare.

Selmas lillkusin

Efter Juli var inte Selma minsta kusinen längre, för då såg Nils dagens ljus. Och i September fick vi äntligen träffa honom. Han var så liten (eller var det Selma som hade blivit stor?) och helt ljuvlig!

Selma och Nils hälsar på varandra för första gången.

Tobias och Amalia - stolta föräldrar.

Selma var så duktig och ordnade med Nils. Man kan ju bara hålla tummarna för att det håller i sig till hennes lillebror kommer...

Ny häck

I månadsskiftet Augusti/September kom Selmas farmor och farfar ner med bilen full med häckplantor. Vi hade en gammal spretig och sticksig berberishäck på gaveln, som blev utbytt mot en Thuja Smaragd. Den ska visst växa relativt fort, så om något år har vi förhoppningsvis en tät och lite mer insynsskyddad häck.

Fikastund. Den gamla häcken syns faktiskt i fönstret bakom farfar Odd.

Ut med det gamla...

Selma sov gott ute i vagnen.

... och in med det nya.

 Bak häcken har vi också satt upp ett litet staket så inga små nyfikna barn springer rakt ut.