Igår kväll satt jag i godan ro i soffan med en kopp kaffe. Altandörren stod öppen ca en meter från mig. Rätt som det är ser jag något som rör sig i ögonvrån. Överst på trappan står en räv med Lars Arnes ena sko i munnen. Jag hoppar upp upphetsad och lite rädd, räven är kolugn. Jag får schasa ut den. Vi ser att den andra skon saknas, så Lars Arne tar ficklampan och springer ut. Räven springer efter som en leksugen hund. Den är helt orädd. Inte ens när Lars Arnes kamera blixtrar i mörkret backar den. Den sätter sig bara ner och tittar nyfiket på den uppspelta norrmannen med en sko i ena handen och en kamera i den andra.
Selma blev helt till sig när hon fick se bilderna på morgonen. Skräckblandad förtjusning kan man säga.
Nu får vi se vad som ödet blir för vår räv. Viltnemda ska ta beslut och höra av sig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, lite mysigt faktiskt! Inte alltid man ser en räv så nära!
SvaraRaderaNej, det var helt surrealistiskt. Vi hade kunnat klappa den om vi hade velat. Synd den inte visade sig när du var här. :)
SvaraRadera