... sen i Molde

Nyårsfina. Farmor och farfar var snälla och var barnvakter. Selma hade sovit sig igenom alla smällar, och var helt klart piggast dagen efter...

Selma poserar i snön utanför huset.

En bild tagen från Annlaug och Odds vardagsrumsfönster.

Snabbt blev denna nya favoritleksaken. Den kan spela tusentals olika truddelutter, och Selma vet precis hur man ska få den att låta. Fråga mamma och pappa.

Pappa hade visst också varit snäll.

Selma hade hunnit vara jättesnäll de månaderna hon hade levt, för hon fick en massa fint. Här provar hon en mössa i alpackaskinn (hon fick också matchande skor), som hon fick av Cecilie och Johan.

Tror det var några i Molde som hade varit snälla under året...

Sen var det dags för min premiär av norsk julmat; pinnekjøtt med potatis och kålrabistoppe. Pinnekjøtt är lammkött som tillagats i flera flera timmar efter alla konstens regler. Kålrabistoppe är en form av rotmos. Otroligt gott! Faster Cecilie och Johan var också hemma i Molde och firade jul.

Trond tittade förbi med paket till Selma.

När det började skymma lyste julstjärnan fint, tyckte Selma.

Vackra människor i vackert landskap.

På julaftons dag gick vi en tur på fjället. Det var skönt att få röra på sig, för sen åt vi som galningar i tio dagar. Och så är det ju fantastiskt vacker natur i Molde. Vet inte om Selma uppskattande sceneriet, hon blir alltid som paralyserad när hon får på sig en massa kläder och bjuder inte på några ansiktsuttryck alls.

Här är bildbevis på Selmas första flygtur. Det gick jättebra. Hon åt en slurk när vi kommit upp i luften och somnade sen. Märkte inte ens att vi landade (flygturen tar bara 50 minuter).

När vi flög hem sen så var det några bebisar som skrek sig igenom hela resan. Tjejen som satt bredvid oss log och sa att hon hade haft tur med sin sittplats. Då sprack mamma av stolthet.

Jag och Selma flög upp till Molde (Lars Arne körde upp med all packning). Bagagevagnen på Gardermoen funkade jättebra att sitta i.