Portugal, del fyra

Det är söndags kväll och vi ligger trötta och brunröda framför tv:n med lasagne och tiramisu i magen. Barnen sover och utanför balkongen är det bara syrsorna som hörs. Vi håller tummarna för att Sander sover gott i natt. Han fick ganska hög feber natten till lördag och har varit riktigt hängig sen dess. Men det verkade som det vände lite i kväll (hoppas, hoppas).

Igår blev det sen lunch inne i Lagos och sen spenderade vi kvällen på stranden nedanför vårt hus.



 

När man är hängig är det extra gott att mysa med pappa.

Gelato-paus.

Från svan till elefantkorg.

 

 

Idag har det inte funnits en molngnutta på himlen. En riktig pool- och stranddag med andra ord. Selma luktade på min arm och sa "mamma, du luktar sol". Det sammanfattar vår söndag.

 

Man ska inte klaga när man hänger tvätt med denna utsikten.

Nöjd tjej på strandrestaurangen.

 

 

Att se Selma in action på stranden är en show i sig. Hon fullkomligt älskar det och är uppskruvad som en duracellkanin. Att sanden är silkeslen, havet turkost och 25 grader varmt gör inte saken sämre.

Hon byggde sig en grop så när tidvattnet började leta sig upp så fylldes gropen och vips hade hon en egen liten pool.

Portugal, del tre

Tänk i morgon har det redan gått en vecka, och det betyder bara en vecka kvar! Hur kan tiden gå så fort?! Selmas mantra "jag vill inte åka hem" har smittat av sig på oss andra nu... Men vi får fortsätta att bara njuta av de dagar som är kvar. Annat kan vi inte göra.

Gissa vad de säljer här inne? Bara att gå in i den affären var en upplevelse; det fanns säkert två miljoner keramikskålar/vaser/ljusstakar/små grodor/drinkunderlägg/karaffer/askkoppar där. Helt sjuk. Och allt tillverkas där. Jag köpte en riktigt fin skål. Men glömde fota den... Kanske kommer det en bild senare, om ni har tur.

Den här badkillen fyllde 11 månader igår. Här nere har han börjat stå själv, men utan att han förstår det själv. Och så har han sovit HELA natten igenom de senaste nätterna. Men det vågar man inte tro att det ska hålla i sig.

Klipporna inte så långt ifrån där vi bor är mäktiga.

Dock inte så barnvagnsvänligt om man vill ta sig en närmare koll.

Portugal, del två

Här kommer en liten kvällshälsning från Algarvekusten. Temperaturen är ganska lik dygnet runt här, och just nu är det ca 24 grader ute. De vuxna uppdaterar sig på verkligheten via tv:n och sociala medier och barnen sover som bäbisar efter en händelserik dag.
Men vi börjar väl med igår:

På förmiddagen var det poolhäng när Sander sov. Ni ser Lars Arne uppe på vår balkong på väg in i vårt sovrum för att kolla honom. Dörren till höger är den in till vardagsrummet.

På eftermiddagen hade vi lite sightseeing. Vi körde till sydvästligaste delen av landet. Vilka stränder där var!

Och vilka klippor!

 

I dag var det inte något sol och badväder direkt, så då drog vi till Lagos zoo.

"Mamma, den fågeln har mat på huvudet!"

Sen åkte vi in till Lagos för en tidig middag. Och lite karusellåkning.

 Kos!

 

Portugal har fascinerande arkitektur. Många hus är klädda i kakel. Detta kaklet kom i grönt.

 

Detta blev min kvällsmat. Trodde jag beställde in king prawnS och fick in EN. Stor som en hummer.

 

God natt!

Portugal, del ett

Godmorgonsol! Kortet är taget kl. 06.30 i morse.

 

Då har vi landat; både med flyget och själen. Resan gick ganska fint. Jag har blivit rejält förkyld, så jag hade riktigt ont i bihålorna när vi landade annars gick det ganska smärtfritt med tanke på att resan innefattade två rastlösa små energiknippen.

Lägenheten (på 130 kvm och fyra balkonger) kunde inte vara finare. Vi känner oss som royalty som får bo så fint. Selmas mantra är redan "jag vill inte hem". De två hela dagarna vi har varit här har hon varit nere vid poolen oräkneliga gånger. Och så kan/får hon ha klänning utan kofta och strumpor. Heaven!

Igår gick vi ner till stranden (fem minuters promenad). Där finns två restauranger och vi testade den ena för lite lunch. Den var helt ok. Det var till och med lite surfvågor där, så Lars Arne har fått känna på den slumrande surfkroppen igen.

Vi sonderade även "vår" supermarket igår. En jättebra affär som verkligen hade allt. Och billigt är det! Vi köpte vin tex för ca tre euro (ca 25 NOK) styck (och ja, vi har testat dem och de var riktigt goda, speciellt den vita faktiskt).
Idag var vi inne i "staden" Lagos (som vi bor i utkanten av). En mysig liten portugisisk pärla med vita kullerstensgator och vitputsade och kakelklädda hus.

 

 Glasspaus i Lagos idag.

 

Det är spännande att handla mat när man inte förstår språket. Fisken vi köpte i fiskdisken idag åkte i skräppåsen (Selma var den enda som åt lite av den). Vi googlade upp den och det var en märklig fisk som blev som gelé i konsistensen. Så med sallad och potatis i magen ligger två barn utslagna i sängarna (ok, Sanders mage är full med gröt och banan) och två föräldrar med det resterande middagsvinet i sofforna. Som jag sa många gånger på Bali; tänk att göra så lite kan göra en så trött.


Höst på Oksenøya

Då är huset färdigmålat. Vi sa igår att det nästan känns lite tomt; innan gick man ut och målade all ledig tid och hux flux har man fått en massa tid till annat. Vad ska man göra med all tid? Misstänker att den känslan inte håller i sig så länge, tyvärr...

Vi är alla i radhuslängan mycket nöjda med färgen: Herrgårdsgul. Vi tror att det är samma som den gamla, men den var så sliten att blev stor skillnad.

Och med ny färg på huset så åkte de gamla sommarblommorna ut och ersattes av mer årstidsmatchande blomster. Tack mamma för tipset till blomlådan!

Men om ett par dagar lämnar vi vår lilla herrgård för varmare breddgrader. Det ska bli underbart med lite sommar igen, och det är tur att man har snälla grannar som passar blommorna under tiden...

Mikkel rev...

Igår kväll satt jag i godan ro i soffan med en kopp kaffe. Altandörren stod öppen ca en meter från mig. Rätt som det är ser jag något som rör sig i ögonvrån. Överst på trappan står en räv med Lars Arnes ena sko i munnen. Jag hoppar upp upphetsad och lite rädd, räven är kolugn. Jag får schasa ut den. Vi ser att den andra skon saknas, så Lars Arne tar ficklampan och springer ut. Räven springer efter som en leksugen hund. Den är helt orädd. Inte ens när Lars Arnes kamera blixtrar i mörkret backar den. Den sätter sig bara ner och tittar nyfiket på den uppspelta norrmannen med en sko i ena handen och en kamera i den andra.
Selma blev helt till sig när hon fick se bilderna på morgonen. Skräckblandad förtjusning kan man säga.
Nu får vi se vad som ödet blir för vår räv. Viltnemda ska ta beslut och höra av sig...

Dans i Vigelandsparken

Detta är för bra för att inte dela med sig av. I augusti var vi i Vigelandsparken på teater. Vi såg Karius och Baktus. En spännande och lite otäck historia, tyckte Selma. (Hon var rädd att de skulle komma och äta upp hennes fötter, så hon satt på dem under hela föreställningen.)
När vi skulle gå till bilen var Selma hux flux borta. Hon hade då stannat vid en musikant. Finns det musik måste man ju bara dansa!