Kaptein Sabeltann bor hos oss.

Av en kökshandduk kan man förvandlas till Kaptein Sabeltann. Selma kan nästan hela texten och varje kväll ser pappa och hon på musikvideon.

Mys med Selma

Selma har fått mina gamla pärlhalsband i äkta plast.

Ibland är det mysigt att prata och gosa lite med lillebror i magen.

Selma har fått eget rum!

Först var Selmas rum soptipp för gammal inredning.

Sen blev det verktygs- och förrådsrum.

I mitten av September var det dags. Här har Lars Arne satt upp nya väggar och spacklat.

Här har han putsat allt.

Jag målade elementet och fönstret, Lars Arne målade taket, la golvet och satte upp lister och så hjälptes vi åt med väggarna. Det blev ljusgröna kullar med vaniljgul himmel och vita moln. Den gröna mattan på golvet blev gräs. Ev. kommer det upp lite djur på väggarna också.

Alla barnrum med självaktning måste ha en tunnel. (Enligt Lars Arne...)

Lars Arne rev också ut de gamla garderoberna och byggde om allt. Jag målade det vitt. Nu är den fylld med kläder där uppe och leksaker där nere. Tanken är att det ska upp skjutdörrar så småningom.

Klart Selma skulle ha eget bord. Där kan hon sitta länge och pyssla.

Den sjunde oktober sov hon första natten i egna rummet. Det var en stor milstolpe i våra liv. Framför allt för hennes föräldrar, som helt klart hade mer seperationsångest än Selma själv. Hon sover så gott där inne och älskar att ha ett alldeles eget kryp-in.

Kökssoffa

Vi har länge letat efter en liten kökssoffa, men inte hittat den perfekta. Fast när vi var på Hultet och hälsade på Nils, Amalia och Tobias hittade vi den uppe på rännet (höskullen på ladugården/låven)! Täckt med damm och halm tog vi med den upp till oss. Bänken har stått i köket till min farmor och farfar (som bodde på Hultet). Väldigt kul att få möjligheten att använda den!

Jag förvandlade den med lite vit färg och ett nytt tyg.

Nu är det bara ett litet bord som saknas.

Fem månader tidigare.

Selmas lillkusin

Efter Juli var inte Selma minsta kusinen längre, för då såg Nils dagens ljus. Och i September fick vi äntligen träffa honom. Han var så liten (eller var det Selma som hade blivit stor?) och helt ljuvlig!

Selma och Nils hälsar på varandra för första gången.

Tobias och Amalia - stolta föräldrar.

Selma var så duktig och ordnade med Nils. Man kan ju bara hålla tummarna för att det håller i sig till hennes lillebror kommer...

Ny häck

I månadsskiftet Augusti/September kom Selmas farmor och farfar ner med bilen full med häckplantor. Vi hade en gammal spretig och sticksig berberishäck på gaveln, som blev utbytt mot en Thuja Smaragd. Den ska visst växa relativt fort, så om något år har vi förhoppningsvis en tät och lite mer insynsskyddad häck.

Fikastund. Den gamla häcken syns faktiskt i fönstret bakom farfar Odd.

Ut med det gamla...

Selma sov gott ute i vagnen.

... och in med det nya.

 Bak häcken har vi också satt upp ett litet staket så inga små nyfikna barn springer rakt ut.

Då var hösten kommen.

En av de sista sommarbilderna. Selma och mammas stora mage hemma på stranden.

Japp, då var det officiellt. Hösten har gjort sitt intågande på allvar. Med 5,5 grader i morse och mössa på Selma till dagis, är det dags att erkänna att grillkvällarna och doppen efter jobbet är förbi. För den här gången. Och vilken sommar vi har haft!

Selma blev två år och är nu en liten tjej, som kan räkna till tio och ta på sig själv (om man har all tid i världen).

Vårt nya hem har förvandlats från ett kaos av flyttkartonger och renoveringsdamm till ett riktigt hem med kläderna i garderober, blommor i fönsterna och nyoljat vitt trägolv. Vi njuter varje sekund vi är hemma, och även om listan på saker att göra fortfarande är lång, så har vi ingen tidspress och tar lite i taget.

Vi, som alla andra, chockades svårt i Juli när terrorn kom till Norge. Vi var hemma den dagen och undrade om åskan hade kommit. Men det var inget oväder, det var bomben. Vi hade precis kommit tillbaka från semestern i Haverdal och stod med näsorna i flyttkartonger när dådet lamslog oss. I två dygns vakum satt vi bara och såg på tv och försökte ta in vad som skett. Gud ske lov att Selma var för liten för att förstå något.

Selma fick en liten kusin i Juli. Med buller och bång kom lille Nils till världen. Vi har fått äran att träffa honom och han är världens sötaste lille kille.

I Augusti började jag jobba igen med det spännande projektet om de pyttesmå flygplatserna i nordnorge och de härliga människorna som jobbar där, som jag hållit på med hela året. Premiärdatum är inte satt än, men det lutar mot början av nästa år - på TV2. Missa inte! :)

Min mage bara växer och växer. Och nu när hösten gjorde sin entré har det bara smällt till. Nu räcker det. Nu behöver jag inte bli större. Eller ovigare. Eller tröttare. En grinig tvååring som inte vill gå själv tar inte hänsyn till att mamma blir trött bara av att gå upp för en trapp. Men med ett flexibelt jobb så kommer jag och går lite som jag vill nu, och får chansen att ta igen mig. Lyxigt och helt nödvändigt.

För ett par veckor sen fick grannarna sitt andra barn. Deras första är bara några månader äldre än Selma. Bra för henne att se att det kom en bebis ut från Matteos mammas mage. Kanske hon förstår lite i alla fall. Men det är inte konstigt att hon inte kan ta in något så sjukt som att det är en levande varelse inne i en mage. Lite äckligt när man tänker på det faktiskt.

Så nu jobbar Lars Arne för fullt med Selmas rum. Idag åkte nya väggar upp och under helgen kommer nog både tak och golv på plats. Lite tapet och färg, så kan Selma flytta in. Stora tjejen får eget rum.

När vi satt och åt kvällsmat igår var med en klump i halsen jag insåg att det snart inte bara är Selma, mamma och pappa mer. Aldrig mer. Snart kommer hon att dela uppmärksamheten med ett syskon, och det kommer förändra hennes liv för alltid. Aldrig kommer det vara som det är nu. Och hon har ingen aning om vad som komma skall.

Men när det är sagt så ser vi med spänning och glädje (och lite skräckblandad förtjusning) fram emot nästa kapitel i alla våra tres liv.