Tick tack

Här går solen ner kvart över sex, så bad hemma i skenet av kvällsbelysningen blir det ofta.

Då har sista veckan i overkligheten börjat. Vi startade veckan med att fråga oss: Hur mycket kan man egentligen lägga på sig om man äter precis vad man vill i en hel vecka? Vi kom fram till: Inte mer än att det är värt det.

Vad vi mest ser fram emot med att resa hem (utan inbördes ordning):

1. Långa ljusa kvällar
2. Rent vatten i kranen
3. Mindre och mer civiliserad trafik
4. Snabbare Internet / kunna kolla på webbtv
5. Ordentligt toalettpapper
6. Selmas tripptrappstol
7. Att inte dricka morgonkaffet i 90 % luftfuktighet
8. Träffa familj och vänner
9. Grovt bröd, nypotatis, vårens primörer, ekologisk mjölk
10. LA ser fram emot sin nya mobil han har beställt och vindsurfingen.
11. Hanna ser fram emot finalen i Grand Prix med familjen som kommer upp, och nytt spännande projekt på jobbet.
12. Selma ser fram emot sin säng.

Listan på vad vi kommer att längta tillbaka till kan göras vulgärt lång. Men ett axplock är (utan inbördes ordning):

1. Solen/värmen
2. Att diskning, städning och bäddning sker som i ett trollslag när man inte är hemma
3. Den fullkomliga avslappningen utan några måsten, utan tagit varje minut som den kommit till oss
4. Selmas frihet
5. Att en fulländad beef carpaccio kostar 40 kronor och en helkroppsmassage 50
6. Att bara ha haft två tider att passa på sex veckor (tandläkarbesöken)
7. Alla vänliga balineser med stora vita leenden
7. Bintang i solnedgången
8. Att piffa sig innebär att ta på sig finflippfloppsen
9. Dagliga plaskandet i poolen
10. Trattorias grillade tonfisk, karamellsåsen på Jemme Café och mie gorengen på Jaya
11. LA kommer sakna surfen
12. Hanna kommer sakna massagerna och alla andra lyxbehandlingar
13. Selma kommer sakna all uppmärksamhet och att "blöja och linne" är påklätt

Men än har vi några dagar kvar att ta till vara på...

Hurra for 17. mai og Norges grunnlov! Hadde det ikke vært for denne spesielle dagen i 1814 hadde vi kanskje ikke hatt harryhandel, men vi hadde kanskje hatt litt billigere mat og bedre veier, og svenskene hadde hatt råd til å spise fersk fisk. Vanligvis feires denne dagen med champagnefrokost og finstas, men i år er dette altså byttet ut med nasi goreng (fried rice), bintang (lokalt øl) og shorts/bikini. Sol og varme til tross; jeg må si jeg foretrekker å feire 17. mai i Norge, om det så sludder sidelengs. Gratulerer med dagen Norge!

Lilla igelkotten

För er som undrar varför bloggen heter lilla igelkotten (lille piggsvinet), kommer förklaringen här. När Selma var en liten baby så drog hon alltid ihop armarna och benen under kroppen. Som en igelkott/piggsvin. Så är det. Inga konstigheter.

Blöjtest

Blöjtest är nu avklarat. Här är resultatet.

Blöjmärken

Petpet

Fitti

SoftLove

Testdeltagare

Selma

Kontrollanter

Lars Arne och Hanna

Plats

Selmas rumpa

Tid

En kiss- och en bajsblöja

Kategorier för kontroll

Comfort

Läckage

Betygskala

1 - 6 (ett lägst och sex högst poäng)

Resultat

SoftLove - indonesisk
Den blöja Lars Arne tror mest på, och alltså är först ut i testet. Men så fel magkänsla kan vara ibland.
Blöjan känns billig i kvaliteten. Den sitter i och för sig ganska bra, men den gör inte det jobb den är tillverkad för att göra. Den läcker på en gång. Trots namnet så blir kärleksaffären mycket kort.
Betyg: 1

Petpet - indonesisk
Fångar upp kiss och bajs utan anmärkning.
Tejpremsorna är dock just tejp, och är alltså svåra att få fast igen om man dragit upp dem en gång.
Det blir mycket "tyg" kvar vid magen, som bara är i vägen när en tio månaders baby rör sig som en racerbil. Comforten är alltså inte så god.
Betyg: 4

Fitti - malaysisk
Klarar både kiss och bajstest utan anmärkning.
Blöjan sitter som en smäck och är lätt att ta på och av.
Alla involverade i testet är mycket nöjda.
Betyg: 5 +

Fitti är alltså vinnaren, som Selma kommer att använda. Tills vi köper något nytt spännande märke att prova...

Välkommen hem till oss!

Det första Lars Arne gjorde var att gaffatejpa alla uttag.

Gecko och köksklocka.

Innertaket på terrassen.

Levererar RENT kokhett och kallt vatten, och gör vårt liv så mycket enklare.

Gott och blandat för dagligt bruk.

Poolbotten. Där är det 1,80 djupt.

Vecka fyra

Selma har blivit helt manisk på takfläkten. Hon pekar och säger "däh däh" så fort hon kommer in i rummet. Oavsett om den är på eller inte.

Lars Arne kan också peka. Här beundrar de taket på Ultimo.

Grannen Jemme Café - notera den gigantiska spegeln i bakgrunden.

Fyra veckor på Bali har passerat, två är kvar. Usch, två bara... Första meningarna har bildats kring ämnet hemresa.

Vecka fyra innehöll:

Padma Hotell, ovälkomna nattgäster på terrassen (fåglar som skiter ner golv och Selmas vagn), Legian Kuta som bara var skräpaffärer, ofräscht och kryllade av påträngade försäljare, en riktigt dålig massage (som nästan var gratis - man måste ju kolla), en bättre ansiktsbehandlig, ljuvlig mat på den italienska restaurangen Ultimo, tandläkarbesök (LA har fått en helt vit mun och jag en lite renare), LIO Collection, Jaya förstås, Jimbaran och kärt återseende av Hannah, Putu och Mr. Pool, bra shopping på Legian Seminyak, Skype med Selmas mormor, ljuvlig massage på Raga, galna japaner med telelinser riktade mot Selma, kallt rosé vid poolkanten, bonnabränna, veckans sämsta film - Old dogs med Johan Travolta och Robin Williams (vi såg i och för sig bara tio minuter) tätt följd av Cloverfield, veckans bästa film enligt LA - Surrogates med Robin Williams, enligt Hanna - The September Issue om och med Vougues Anna Wintour, Selma säger "där/der" ("däh") åt det mesta, Guavajuice, Veronica bestämmer sig för att dö, med Paulo Coelho, sönderkokta nappar, LA har haft supergod surf, fortsatt dagliga situps, fortsatt kvällslig (heter det så?) chokladfrossa, indonesiskt blöjtest, färre myggstick på Hanna efter upptäckten av magiskt spray, Jemme Café - restaurangen precis bredvid som vi aldrig besökt, men som visade sig vara otroligt mysig med förstklassig service och mat för en gourmand, Babi Guling, förskräckt indonesisk mamma som undrade varför inte Selma tagit hål i öronen än, många hemmalagade toasts, fått frågan "boy or a girl?" hundratals gånger (hon har ju inte hål i öronen - men klänning märk väl), indonesiska Idol, pyttelite jobb, lite blogg och lite ångest för att nedräkningen har börjat.

En vanlig kväll på Bali

Den obligatoriska grillade majskolven tar vi på vägen ner.

Vid solnedgången, när det börjar bli svalare i luften, kommer balineserna ner till stranden med sina barn. Selma ska fram och prata med så många hon hinner. 

... eller sparka boll med dem.

Sand är gott.

Sitta i mammas knä är inte heller så dumt. En liten stund.

Har de svenskt kaffe på hotellet?

Hemma hos oss har vi en stereo med högtalare i badrummet och ute på terrassen. Radion är alltid på. Eller rättare sagt Paradise 100,9 FM- Balis enda engelskpråkiga kanal. Jag har flera gånger imponerats och förvånats över populariteten av svenska låtar på denna kanal, i detta land långt långt borta. Flera gånger om dagen hör jag Roxette, ABBA och Ace of Bace. Till och med Emilias "I´m a big big girl" spelas frekvent. Idag i poolen sjöng jag glatt med till ABBAs Fernando och jag och Selma dansade och sjöng till Roxettes Listen to your heart inne på badrummet lite senare.
För ungefär en kvart sen höll jag dock på att sätta gröten i halsen. Jag satt och läste när jag tänkte för mig själv: "Hum, Orup gjorde alltså en svensk version av den låten..." Jag spetsar öronen för att höra originalet till hans Mercedes Benz. Då hör jag gamle StockholmsOrup ljuda ur högtalaren "... om du vill göra mig riktigt illa, så ta min Mercedes Benz."
Jisses Amalia, Orup, på svenska, på Bali! Jag blir så till mig (inte för att jag någonsin egentligen har gillat låten) att jag måste resa mig och gå fram till högtalaren och dansa lite och sjunga med. Jag skrattar för mig själv; glad att inte ens Selma ser mig.
Varför Orup sjöng hos oss på Bali kommer vi nog aldrig få reda på. Men får vi det, så lovar jag att rapportera.

Födelsedagsfirande/bursdag

Halvtid

Jisses, då har vi redan varit här halva tiden. Vart tog den vägen? Tänk att inte göra så mycket kan gå så fort.

Senaste veckan kan lättast sammanfattas:

hittat nya "vardags"rutiner, Tanah Lot och välsignelse, favoritchoklad och film nästan varje kväll, Selma har ny lek - slänga allt på golvet, några extremt varma dagar, födelsedagsshopping, mer jogging på stranden, mer sol, ännu mer bad, badgropar i strandsanden, sandsmakning, solskyddsfaktor 50, dopp i poolen varje kväll innan läggdags, grekisk mat på Mykonos, nya Lost-avsnitt, hårdprutning av Lars Arne, några restauranger känner nu igen Selma och citat som "I love Selma" förekommer, "Om Gud" av Jonas Gardell (märkligt; förra veckans bok handlade ju också om människor som hör röster), favoritsushin, Lars Arnes födelsedagsfirande - paket och fantastisk sexrätters middag på Hu´u, Njang Njang och apkonfrontation, Selma pekar numera på allt, solnedgång på stranden med obligatorisk Bintang och grillad majskolv, fikabesök av Martin och Lene, smakat ny frukt (supergod - som lite sötare grape), fler irriterande myggbett på Hanna, Selma vill ibland mysa i knät (en nyupplevelse för oss alla), surf förstås, armhävningar och situps, brunch på Gormet Café, utförsäljning på favoritbutiken Flamingo, lite jobb, fler olyckor med bebis utan blöja, bekvämligheten att kunna skölja av en smutsig bebis i uteduschen, Selma jagar andra barn på stranden, ett paket blöjor, ett par burkar barnmat kvar och inne på sista grötpaketet - kommande vecka blir det jakt på nya barnting. Och så lite blogg.

Jaya sempurna

Vi har ätit på många förstklassiga restauranger sen vi kom. Men om man räknar bort inredning, service och allt annat runtomkring och bara koncentrerar sig på smaken på maten, då är också Jaya nere på gatan förstklassig. I ett enkelt litet kök intill vägen lagar några killar fantastisk mie och nasi goreng. En portion kostar ca sex kronor. Där hämtar vi ofta mat...

Djurliv

Selma och jag kikar på en apa som fortfarande håller sig på behörigt avstånd.

Djurlivet här på Bali ter sig lite annorlunda mot nordens fauna. När Selma sitter i köket och äter gröt fladdrar färgstarka fjärilar/sommerfugler över hennes huvud. Det bor pyttesmå fåglar i bambu"träden" runt hela trädgården. Ibland tar de sig en lov runt under taket. Inte länge sedan var det en av dem som gjorde sina behov rakt i mitt ansikte när jag låg och läste vid poolen (räddades något av solglasögonen). På kvällarna kommer myggen. Det roliga är att de BARA biter mig. Lars Arne och Selma har inte fått ett enda stick, medan jag har röda kliande prickar lite överallt. Det finns helt ofarliga små små myror runt poolen, som Selma jagar med sitt pekfinger. Det bor en söt liten geckofamilj  i köket. De kommer mest fram på kvällen och käkar myggen. Geckofamiljen och jag är bästa kompisar.

Igår var vi på Njang Njang; en klippa högt över havet med restaurang, pool och fantastisk utsikt. Rätt som vi satt där kom det ett gäng apor. De är fredliga men av naturen väldigt nyfikna och klåfingriga. Selma hade spridit ut sina saker lite här och var och vi fick snabbt samla ihop allt. När vi fått ner kex, leksaker, flaskor, solkräm, nappar, böcker, bikinis och tusen andra saker var den största apan bara en meter ifrån oss.

Hundar finns det gott om. Men inte så många som förr. Balineserna kan inte döda hundar, och resultatet var för några år sen alldeles för många pälslösa, haltande stackare. Myndigheterna gjorde då det som inte folket klarar av, och nu ser man inte riktigt lika många, men friska glada hundar.

Kossorna är lika välkomna på stranden som alla andra som gillar strandliv. Och kossor, de gillar stranden.

I morse när jag yrvaket gick in på toa och tittade upp genom takfönstret (en vana jag har för att kolla vädret) låg en död katt mitt på fönstret. Jag skrek och sprang ut till Lars Arne som satt med en kopp kaffe på terrassen. Han gick iväg med något orolig blick, men med en hjältes bestämda steg. När han kom in i badrummet reste sig den döda katten och lunkade sakta därifrån.

Strandliv